Vi på Dalsgårds Stuteri är Lars Bertil Eliasson, vars föräldragård vi har tagit över, och jag, Yvonne Nilsson som egentligen är barnsköterska, men 1988 sadlade jag om och blev bondmora. Stefan, vår son är anställd hos oss och arbetar mest med korna och det som hör till dem.

Tyvärr finns inte Lars Bertil med oss längre, han avled hastigt den 12:e november 2015.

Jag har en son till, Peter, han är sambo med Camilla, som kommer från Örnsköldsvik, dom har två barn, Amanda f. 99 och Samuel f. 02. Dom bor i ett hus som har tillhört gården, så vi har nästan daglig kontakt. Camilla är hästkunnig, hon har hållit på med travare när hon bodde i Norrland, hon brukar hjälpa mig med inkörning av hingstarna när hon hinner. Peter har ett jättebra jobb på Diab, ett företag i Laholm som tillverkar Divinycell. Han är ute och reser mycket över hela världen, senast var det Kina.

Det är inte mycket som är sig likt här sen vi tog över gården. Samma år, ja nästan på dagen när Samuel föddes så invigde vi vårt nya kostall, ett lösdriftsstall med robotmjölkning och med plats för 120 kor. Stallet har byggts till och nu är där plats för 250 kor och dessutom har vi byggt nytt lösdriftsstall till ungdjuren också, med plats för 290 djur.

Vi har nu sålt vår mjölkgård, men vi bor kvar på samma ställe och har kvar våra små hästar.

         Här släpps korna på sommarbete           Amanda och Samuel             Vårt hus i vinterskrud                 

 

Shetlandsponnyerna är vår hobby, som vi har hållit på med sedan sluter av 80-talet, då vi köpte Östertorps Danne och en del ston av Sven Nilsson i Laholm när han skulle lägga av. Sedan har det bara rullat på och intresset har ju inte minskat med åren, snarare tvärt om. Det är härliga hästar att hålla på med, väldigt tacksamma att jobba med, lättlärda, tåliga och snälla.